Cecilia Brodin, rektor, flyttade hit från Arvika. ”Det var bara att låsa huset i Värmland, slänga krukväxterna och flytta upp till fritidshuset.” säger Cecilia och skrattar till.

”Jag tröttnar aldrig på utsikten från klassrummen och matsalen” konstaterar Thomas Hägg, lärare på Funäsdalens skola, när han sitter i matsalen som har utsikt mot fjällen, sjön och gondolen.

Thomas Hägg kommer ursprungligen från Eslöv i Skåne. Han och hans fru Ulrika som också är lärare föll för Funäsdalens natur och bestämde sig för att flytta hit.

På Funäsdalens skola hörs mer än härjedalska. Inte minst bland lärarna. Med fjällen som dragningskraft lockas behöriga lärare till de små skolorna i det stora rektorsområdet i Härjedalen.

Den blöta aprilsnön faller tungt över taket på Funäsdalens skola. Sveriges kanske enda skola med ski-in ski-out läge. Det märks. Utanför entrén står skidor och snowboards uppradade längs väggen. Skolan är omgiven av fjällvärlden, eller rättare sagt, den ligger mitt i. Så nära friluftslivet att den nya gondolbanan startar bara några meter från skolgården.

Och fjället drar. Inte minst lärare. En av dem är Thomas Hägg från Eslöv i Skåne. Tillsammans med sin fru Ulrika som också är lärare åkte han upp på skidsemester i Funäsdalen för över 20 år sedan. Det blev ett återbesök under sommaren med en kombinerad vandring och anställningsintervju.

– Vi fick jobben och bestämde oss på en vecka. Vi tyckte det var så himla fint här, säger Thomas Hägg som blivit kvar trots att han och Ulrika tagit det ”ett år i taget”.

Han sitter i matsalen som har utsikt mot fjällen, sjön och gondolen. ”Jag tröttnar aldrig på utsikten från klassrummen och matsalen” konstaterar han.

– När vi har funderat på om vi ska stanna kvar eller flytta tillbaka till Skåne, då väger vi plusen mot minusen och plussidan väger hela tiden över. Nu ser vi det som att vi bor här tills vidare. Våra barn håller på att växa upp här och det är deras hem, deras vänner finns här. Då blir det ännu svårare att bryta upp.

Han hade jobbat som obehörig lärare i mer än två år innan han sökte och kom in på lärarhögskolan i Kristianstad. Han kände tidigt att läraryrket var hans grej.

– Jag trivs hemskt bra med att vara lärare. Det är ett fantastiskt viktigt jobb i vårt samhälle där vi får chansen att utbilda och fostra våra barn till goda, empatiska och toleranta personer. Medmänniskor.

Våra barn. De säger så på skolan i Funäsdalen.

– Det är det lilla samhället och den lilla skolans kontroll. Att man har en närhet till varandra. Det är våra ungdomar, inte mitt eller ditt barn. Våra elever, inte dina eller mina elever, säger Cecilia Brodin, ny rektor sedan i höstas, till en fond av barn som hoppar hopprep utanför rektorsexpeditionen.

Cecilia Brodin flyttade hit från Arvika i Värmland men är inte ett helt nytt ansikte i bygden. I över femton års tid har hon haft fritidshus i Funäsdalen och när chansen dök upp, en annons i Fjällnytt, så tog hon den.

– Jag kände att nu är det tydligen dags. Det var bara att låsa huset i Värmland, slänga krukväxterna och flytta upp till fritidshuset. Det är väldigt spännande att få göra det. I min ålder, säger Cecilia och skrattar till.

Rektorsområdet består av Funäsdalens skola med cirka 200 elever från förskolan till årskurs nio, men också Lofsdalen med sina 16 elever och Bruksvallarna med 12. Med ett stort geografiskt område krävs bra planering. Ska Cecilia åka fyra timmar fram och tillbaka till kommunhuset i Sveg ska det vara mer än ett möte på schemat. Men det fungerar.

– Vi har personal som varit med ganska många år och de flesta är behöriga, det betyder mycket. Jag tycker det är bra kvalité på skolan. I hela Härjedalens kommun är det väl försett.

Både Thomas och Cecilia valde Funäsdalen för närheten till friluftslivet.

– Är man i skogen i Skåne så hör man fortfarande motorvägen, säger Tomas innan han avbryts av några elever som väntar på sin lektion.

”Säg att jag kommer om tio minuter, ni får rast till dess.”

– Jag drog över före lunch, så nu får jag ge tillbaka lite, säger Thomas och fortsätter:

– När jag var pappaledig tog Ulrika tjänstledigt och vi bodde i Skåne i ett år. Då tappade man livskvaliteten. Vi hamnade på café, man går på köpcentra, handlar en massa. Här är det kvalité. Man umgås mycket genom aktiviteter istället för att bara sitta och fika.

I sin roll som förstelärare delar han sin tid mellan att vara lärare och att i sitt kommunövergripande uppdrag coacha andra lärare. Även om släkten finns långt söderut är det tydligt att han hör hemma här i Funäsdalen och på skolan vid foten av berget.

– Det är en helt fantastisk miljö här. Nyrenoverade lokaler och som grädde på moset en gondol, vad är det, 30 meter från gympasalen, säger han och tittar ut på liftkorgarna som kommer och går.

Den nya gondolbanan invigdes för tre år sedan. Den är inte bara ett tillskott för fritiden, utan en del av verksamheten på skolan. Den har möjliggjort för skolans fritids att använda backen som rekreationsområde på eftermiddagarna och gondolen används också för att kunna undervisa utomhus.

– Gondolen är helt fantastiskt och då var det en fantastisk miljö att jobba i redan innan. Jag har varit på bra skolor tidigare, men här har jag en stor frihet att kunna vara ute med eleverna. Ha utelektioner i en kreativ inlärningsmiljö och jobba med alternativa inlärningsmetoder.

Thomas kallar fortfarande Skåne för ”hemma”, men menar att han och familjen har två hem numera. Och han vägrar bli hemmablind.

– Folk vill komma hit. Folk åker 100 mil för att åka skidor här och jag tycker att det är lyxigt att när turisterna åker hem, då får jag stanna kvar. Fast det har gått 20 år så tycker jag att det är en lyx, säger Thomas.

Se filmen: Funäsdalens skola har ski-in-ski-out